Det krävs en väldig styrka att kunna och våga lämna över sig, det krävs en bra självkänsla och framförallt en enorm tillit och trygghet med sin partner. Det krävs även att partnern kan axla rollen som dominant, allt för många förväxlar detta med att vara hårdhänt och inget kunde vara mer fel. Den dominanta behöver aldrig ta till våld eller vara hård i nyporna, blicken och ett ord räcker, det får mig att lyda blint, själva hårdheten är en bonus, ömheten han visar en belöning.
För mig är det själva överlämnandet av min vilja och hela min kropp som är det centrala, den psykiska dominansen, en man som tittar på mig som om han ägde mig.
Men jag påstår att det är den undergivna som har makten, det är jag som bestämmer hur långt han får gå och hur hårdhänt han får vara. Det är totalt på mina villkor och det är hans uppgift att inte gå över gränsen och bryta förtroendet jag har gett honom att härska över min vilja och kropp.
Och faktiskt, det förtroendet har aldrig blivit missbrukat.
Få gånger känner jag mig så trygg som när jag lämnar över kropp och sinne till min partner och får vara helt utan vilja och ansvar.
/Anna
https://sinamatic.se/2017/12/05/min-roll-som-undergiven/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar